Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Domkyrkan under tio sekler

Om utställningen

Universitetsbiblioteket tog fram den digitala utställningen till domkyrkans 900-årsjubileum år 2023. Utställningen visar material från tio sekler. Du ser pergament, notblad, målningar och vykort som Universitetsbiblioteket förvaltar. Materialet är digitaliserat och finns i Alvin, som är en plattform för digitaliserat kulturarv.

Följ bildspelet ovan för en kort sammanfattning, eller skrolla neråt för att få veta mer. Du kan också klicka i bildspelet för att komma ner på sidan eller använda genvägarna bredvid.

Bilderna i utställningen är bearbetade. Klicka på bilderna för att se dem i Alvin. I Alvin kan du zooma in och se alla detaljer. Materialet i Alvin är fritt att använda och ladda ner.

Tusentalet

Knut den heliges gåvobrev

Knut den heliges gåvobrev till domkyrkan är daterat den 21 maj 1085 i Lund och känt bara i avskrifter. Avskriften du ser här är från elvahundratalet och finns i Necrologium Lundense. 

Knut den heliges gåvobrev är omdiskuterat i forskningen. Vissa menar att det är förfalskat eller manipulerat. Men säkert är att det har haft mycket stor betydelse för domkyrkan. Kungen skänkte många gårdar till domkyrkan, inte bara i Skåne utan också i övriga Danmark.

I brevet finns tidiga belägg på orter som Skättilljunga (Sceftelungum) och Sövestad (Seuestathum).

Necrologium Lundense är en av de äldsta och viktigaste pergamenthandskrifterna i Norden. Universitetsbiblioteket har tagit hand om nekrologiet sedan biblioteket grundades i slutet av sextonhundratalet.

Elvahundratalet

Invigning av kryptans altare

Det är kryptans altare som invigdes för niohundra år sedan – den 30 juni år 1123 för att vara exakt. Det vet vi genom en anteckning i Necrologium Lundense, som du ser här.

Anteckningen berättar att danskarnas förste ärkebiskop Ascer förrättade invigningen och att ett antal mycket värdefulla reliker lades ner i altaret vid detta tillfälle. Detta var under korstågstiden och många av relikerna uppgavs vara från Palestina. Även en bit av sankt Ansgars huvud ska finnas med bland relikerna.

På samma datum under ett annat år på elvahundratalet finns en anteckning i marginalen om något helt annat. Nunnan Margareta, kallad Magga, dog och prästerna vid domkyrkan skulle därefter komma ihåg henne i sina böner på detta datum. 

Tolvhundratalet

En flitigt använd gåvobok

Lunds domkyrkas gåvobok – Liber daticus Lundensis vetustior – är en handskrift som användes flitigt under flera hundra år.

De gamla boksidorna är smutsiga och vissa är trasiga. Här har pergamentbladet lagats med sytråd och den medeltida lagningen sitter kvar än idag.

En anteckning från slutet av tolvhundratalet berättar om domprosten Trugot, som var son till den danske adelsmannen Tyge Pust. Trugot ägde gårdar i Södra Sandby som han testamenterade till domkyrkan. Inkomsterna från gårdarna skulle bekosta årliga själamässor för prosten. 

I marginalen till vänster syns ortnamnet Sandby.

Trettonhundratalet

Fru Johannas gåva till domkyrkan

Fru Johanna, änka efter Gudmund Lille, nämns i denna anteckning från år 1304 i Lunds domkyrkas gåvobok.

Johanna testamenterade sina jordegendomar i Staffanstorp till domkyrkan och gav detaljerade anvisningar för hur avkastningen skulle fördelas. Alla skulle få någonting: prästerna, skolgossarna som tjänstgjorde i gudstjänsterna, stadens tiggare och ringarna i kyrktornen.

Ortnamnet Staffanstorp (Stafnsthorp) syns sist i andra raden av anteckningen.

Fjortonhundratalet

Sånger för Mariakören

På första raden i notbladet syns orden Eya pixis apothece. Maria jämförs med en medicinburk från apoteket som skänker hälsa och läkedom. En originell sång där domkyrkans klerker ber till jungfru Maria med liknelser hämtade från läkekonsten. 

Notbladet är i pergament från fjortonhundratalets första hälft, och ingår i en handskrift med sånger för domkyrkans Mariakör: Liber scole virginis.

Liber scole virginis innehåller blad av både pergament och papper från olika århundraden. Den ger oss en föreställning om hur viktig musiken var i domkyrkan under medeltiden och vilken hög klass musiken höll.

På de gamla pergamentbladen finns många hål från trämask. Är det medeltida skalbaggslarver som varit framme?

Femtonhundratalet

Noter på papper

Notbladet från början av femtonhundratalet ingår i pappersdelen av den medeltida samlingen av Mariamusik – Liber scole virginis – och innehåller sånger för advent och jul.

Notsystemet är typiskt för medeltiden med fyra linjer.

På medeltiden tillverkades papper av linnelump. Ett papper som var mer hållbart än modernare papperssorter gjorda av trämassa.

Vi vet att pappret var importerat eftersom vi i Skandinavien inte började tillverka papper förrän senare på femtonhundratalet.

Sextonhundratalet

Bön för Sveriges kung och riksråd

År 1659 skrev biskopen i Lund, Peder Winstrup, en ny bön, som skulle läsas om söndagarna i kyrkorna i Lunds stift – Ordinari Sønd- oc Bededags Bøn.

Detta var året efter att Skåne och Blekinge övergått till Sverige, så Winstrup sände bönen till den svenska generalen Arvid Forbus för påseende.

Det nya för skåningarna och blekingarna var att de nu skulle be för det svenska kungaparet, Karl X Gustav och Hedvig Eleonora, och deras son Karl och det svenska riksrådet.

Bönen ingår i De la Gardieska arkivet, som Universitetsbiblioteket äger sedan artonhundratalet.

Sjuttonhundratalet

Nytt torntak och tornur som går fel

Det södra tornet på domkyrkan har kvar trappgavlarna från femtonhundratalet, som Adam van Düren renoverade. I slutet på sjuttonhundratalet var det åter dags att renovera tornen eftersom de var så förfallna att stenar ramlade ner.

På bilden har det norra tornet fått nytt torntak, prytt med en förgylld tupp.

Tornuret med den stora urtavlan var viktig i Lund på denna tid när folk inte hade egna klockor. Men uret var gammalt och gick ofta fel, ibland flera timmar fel. Det ledde till stor oreda, inte minst vid universitetets föreläsningar. Domkyrkorådet fick ofta ta emot klagomål från universitetslärarna på grund av detta.

Målningen visar en vy över Lunds domkyrka och universitetshuset, som var vitrappat och hade mansardtak. I förgrunden odlingsområdet Paradislyckan med åkrar, träd och byggnader.

Målningen är gjord i gouache i slutet på sjuttonhundratalet.

Artonhundratalet

Kyrkklockan Kinkan hördes i hela Lund

I en liten kur på södra torntaket hänger Kinkan, en klocka som hördes över hela staden och som slog varje hel timma. 

Ovanför trädtopparna skymtar trapptornet på Kungshuset, som vid denna tid hade en terrass. Terrassen användes för att göra astronomiska observationer.

Utsikt från Biskopsgården över odlingsområdet Paradislyckan och domkyrkan, är teckningens titel.

Teckningen är en akvarell från början av artonhundratalet.

Nittonhundratalet

Tornväktaren var både klockringare och brandvakt

På vykortet blåser tornväktaren i en lur från domkyrkans torn.

Under sjutton- och artonhundratalen hade tornväktarna en mycket viktig funktion i stadens liv. 

Dagtid skulle tornväktarna ange tiden med hammarslag på en klocka varje hel timma. På natten skulle de blåsa i lur varje timma från alla sidor av tornet för att visa att de vakade över staden. Om brand utbröt skulle de ringa i Knutsklockan i södra tornet.

Vykortet är daterat år 1903.