Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

I fält

Att studera krig handlar inte bara om att studera krigshandlingar. Krig är en del av kulturhistorien. Sverige har definierats som en militärstat i äldre tid och förutsättningarna är goda för nydanande forskning.

I slutet av 1690-talet var den karolinska krigsmakten färdigbyggd. I Sverige fanns det 25 000 indelta fotsoldater, varav 7 000 i Finland, samt 11 000 ryttare uppsatta av rusthållare, varav 3000 i Finland. Dessutom ingick ett antal värvade regementen med utländska, främst tyska, soldater. Vid krigsutbrottet 1700 kunde den svenska krigsmakten mobilisera totalt 76 000 man. När den karolinska krigsmakten gick ut i fält förändrades däremot dess sammansättning. Först i marschordningen kom soldaterna, men när den stridande personalen passerat återstod en minst lika omfattande kolonn av människor, vagnar och kreatur. Arméns svans var trossen, det vill säga alla som inte aktivt deltog i strid. En stor del av dessa utgjordes av kvinnor. För att armélogistiken skulle fungera var trossen helt nödvändig.

Under senare tid har krigets vardag och krigets samhällskonsekvenser intresserat forskare i allt högre utsträckning. Det talas exempelvis om Sverige som ”knektänkornas land” under stormaktstiden. Att exempelvis studera marschordningar, regelverk och fältböcker ger inblick, inte bara i militära fenomen, utan minst lika mycket i samhället i sin helhet. Till kriget marscherade inte bara soldater, utan ett helt samhälle.

Läs mer

"Karl XI" i Svenskt Biografiskt Lexikon.

"Karl XII" i Svenskt Biografiskt Lexikon.

"Erik Dahlberg" i Svenskt Biografiskt Lexikon.