Att tolka drömmar psykologiskt är dock relativt nytt. Historiskt har drömmen inte främst behandlats som ett inre motiverat fenomen, utan som en erfarenhet starkt knuten till den metafysiska sfären, till det gudomliga eller det spirituella. Drömmen framställdes i många fall som problemlösare eller som moralisk vägledare, som en teckengivare inför framtida händelser, eller som en möjlighet för själen att komma i kontakt med det gudomliga. I äldre tid förekom allt från djup fascination till stark misstro till drömmarna, medan drömtydning i våra dagar kan beskrivs som en pseudo-vetenskap.

Historiker har främst undersökt drömmar och drömböcker utifrån kulturhistoriska perspektiv. Att analysera källor som vittnar om drömmar kan ge kunskap om människans uppfattningar om sig själv och om världen. Vissa forskare ser också att nedtecknade drömmar i äldre tid kunde vara ett sätt att framföra kritik mot samhället eller makten.

Fler äldre texter från andra bibliotek

Johan Peter Krok, Min sista resa under ett riks-gästabud i norra delen af månen. Dröm (1830). (Tillgänglig via Umeå universitetsbibliotek)

Den ofelbara drömboken eller uttydning af närmare 600 olika drömmar (1928). (Tillgänglig via Projekt Runeberg)