Konservatorn berättar
Vad bör jag som låntagare tänka på när jag lånar äldre material?
Först och främst måste du tänka på att det äldre materialet i många fall är oersättligt och att det måste hanteras på ett sådant sätt att det är tillgängligt för forskning både för oss och för framtida generationer. Vid en första anblick kan många av de regler som finns i specialläsesalen tyckas fåniga, men de är viktiga att följa eftersom de alla är till för att vi på bästa sätt ska kunna både bevara och tillgängliggöra våra böcker och arkiv.
Varför får man bara låna ett visst antal volymer?
Allt som oftast när du beställer fram ett större antal volymer tar det lång tid att gå igenom alla och många av dem blir liggande utan att de egentligen används. Att begränsa antalet beställningar innebär både att materialet är mer tillgängligt för andra forskare och att vi kan förvara dem i våra magasin, där de har bättre förvaringsförhållanden vad gäller klimat och uppställning.
Handskar eller inga handskar?
Generellt sett inga handskar, istället förespråkar vi rena händer och ser helst att våra besökare tvättar sina händer innan de kommer till specialläsesalen. Detta kan tyckas märkligt, men anledningen är att när du har handskar så förlorar du mycket av känsligheten i fingrarna och då är det lätt att råka skada det många gånger sköra materialet. Sitter du en längre stund kan du gärna ta som regel att tvätta händerna med jämna mellanrum, eftersom du snabbt får fett och smuts på händerna igen – det räcker med så enkla saker som att kolla telefonen eller klia sig i ansiktet. Undantaget från detta är när du hanterar fotografiskt material, då måste du ha bomullshandskar för att undvika fingeravtryck.
Hur jobbar du som konservator för att bevara UB:s specialsamlingar?
Till största delen arbetar jag med preventiv konservering, det vill säga att genom yttre faktorer såsom klimatkontroll, skadedjurskontroll, hanteringsrutiner och förvaringsmaterial i möjligaste mån försöka sakta ner samlingarnas nedbrytningsprocess och förhindra skador från att uppstå. I vissa fall kan det vara aktuellt med aktiv konservering, till exempel för att en bok ska klara av att digitaliseras eller läsas i specialläsesalen, om ett objekt ska lånas ut för utställning eller om det är skadat på ett sådant sätt att det far illa bara genom att stå i hyllan. Ett klassiskt exempel på det senare är att ta bort tejp från boksidor, eftersom limmet på tejpen tränger in i och missfärgar pappret när den åldras.